13

13. Dionne Warwick

Friends In Love (1982 Arista)

Om du skulle gå in och beställa mat på McDonald's så skulle "Friends In Love" ungefär motsvara en BigMac med plusmeny. Här finns de där typiska ingredienserna med sådan perfektionism att man får rysningar (har dock aldrig ryst av en BigMac).

Jag har nämnt David Foster ett antal gånger på den här sidan, men jag har aldrig kommit till den producent som likt Foster, kom att dominera hela den här scenen när det gäller skapandet av mästerliga skivor; Jay Graydon. Denne man kom att bidra med något helt unikt och "eget". Jag tror att varenda inbiten westcoastlyssnare enkelt kan urskilja Graydon's produktion mot övriga producenters. T.ex. Graydon's användning av Fender Rhodes (ett elpiano Graydon hyrde till samtliga produktioner), synthar (som vid det här laget fortfarande var relativt nytt), och Graydon's klassiska gitarrsolon kom att känneteckna hans produktioner med stil och känsla. Ofta låter Graydon's produktioner "lyxiga" och otroligt glamorösa (något som Graydon hade utvecklat med hjälp av artister som Al Jarreau och Manhattan Transfer), vilket kom att passa denna dam utmärkt när det stod klart att Graydon skulle producera henne. Jag talar självfallet om Dionne Warwick, som först gjorde sig känd och upptäckt med hjälp av Burt Bacharach. Alla har förmodligen stött på hennes röst och de flesta vet därför att Dionne är en fantastisk sångerska och i precis rätta virke för denna genre. Men det är inte bara Dionne's fantastiska röst och Graydon's hårresande produktion som utmärker sig på denna platta. Här finns även eliten av studiomusiker samlade, alla av samma anledning, att göra "Friends In Love" till det mästerverk som det noga förtjänar att bli kallad.