måndag 14 juni 2010

Avalon

Avalon
Everyman A King (1982 Capitol)
Av flera anledningar har jag valt att inte skriva om AOR (Adult Oriented Rock) på denna sida. Detta beror på att jag tycker att genren är alldeles för stor för att rymmas på en blogg, och dels för att jag inte tycker att all AOR låter i stil med Westcoast. Ett av de mest klassiska AOR-banden genom tiderna måste ju vara Journey, som utan tvivel kom att dominera spellistorna mest av alla dessa band när det väl begav sig på 70 och 80-talet. Att höra skillnaden på ett band som just Journey och ett klassiskt Westcoastband som Pages är i princip väldigt enkel. Det blir däremot svårare ifall man väger Pages mellan ett band som Avalon, där likheterna sprudlar. Självklart är Avalon, på grund av deras starka AOR-känsla, ett snäppet hårdare band än mycket på den här sidan. Men samtidigt vävs låtarna ihop med klassiska melodier samt produktion i sann Westcoastanda. Likt Pages så producerades även denna platta av Bobby Colomby vilket är tydligt på många håll och kanter, och jag tror allmänt att folk som svaga för Westcoast men inte så förtjusta i AOR kommer bli positivt överaskad av denna lilla pärla.
"Everyman A King", som gruppen döpte sitt enda alster för, var inget riktigt album utan endast en EP innehållande fyra låtar, vilket säger en hel del om skivbolagens dalande intresse för denna musik. Nackdelen med en EP är att det är ett smalt format, med ytterst begränsad försäljning. Idag, nästan 30 år efter EP'n släpptes, är det självklart inget skivbolag som vill investera pengar i denna lilla guldklint. Dels för att de fyra låtarna inte täcker ett helt cd-format, och dels för att ursprungliga EP'n trycktes i en sådan ofantligt liten upplaga att knappt Westcoastdyrkare vet vad de går förlorade om.
Idag finns dessa låtar som tur var inspelade från orginal EP'n utan knaster och fula repor. Detta måste ha gjorts av någon kunnig, för dessa låtar känns lika sprakande i hörlurar som i högtalare (vill man ha dessa borde det inte vara helt olagligt av mig att skicka dem).

Som sagt är detta ett verk att spana in. De fyra låtarna har någon slags Frankie Bleu och Joe Chemay känsla över sig, men vi kan även höra spår av Pages och Airplay vilket lär nöja ett och ett annat Westcoastfan. Trots låtarnas styrka kan jag extra speciellt rekommendera "Deeper Than The Heart" som definitivt når de högre höjderna.

0 kommentarer: