19

19. Michael McDonald

If That's What It Takes (1982 Warner Bros.)

Det ultimata Yacht Rock albumet! Michael McDonald hade länge fått kämpa för att få sin stilbildande blue'eyed soul in på radiolistorna. Först under Doobie's vingar (där han ledde bandet till nya höjder), sedan som en etablerad soloartist. Det som många (och delvis jag) ansåg vara frustrerande med Doobie Brothers skivor var just bristen på McDonald's utstickande material som nog många hade föredragit fullt ut. 1982, två år efter Doobie Brothers splittring fick vi äntligen vad vi hade önskat, ett debutalbum med bara Michael McDonald's fantastiska alster.

1982 var McDonald fortfarande inte trött på den stil han hade utvecklat sex år tidigare, därför känns "If That's What It Takes" fräsch och tidslös och visar inte några märkvärdiga spår av digitalisering (som skulle prägla uppförljaren "No Lookin' Back).

Med några av McDonald's mest lysande låtar som hiten "I Keep Forgettin", "No Such Luck", Motown inspirerade "Playin' By The Rules", Kenny Loggins sammarbetet "I Gotta Try" samt två låtar skrivna ihop med Randy Goodrum "Love Lies" och "That's Why" skiner detta debutalbum mer än något annat. Bland balladerna hörs "I Can Let Go Now" och en uppdatering på Doobie's låten "Loosin' End", här som en njutbar Kaliforniadröm.

Än en gång skiner McDonald's fantastiska pianodriv som ger varje låt rejäl stadga. För att inte tala om en fantastisk produktion av Doobie/Van Halen-producenten Ted Templeman.

Släng i segelbåten och lasta upp ölen, njut!