Average White BandShine (1980 RCA)
Många har säkert läst den klassiska historien som Foster berättar om i intervjuer. Foster sitter med den legendariska Michael Jackson-producenten Quincy Jones och lyssnar på Fosters senaste platta. När musiken tystnar säger Quincy, "Den här skivan är verkligen urdålig". Foster svarar att dessa låtar var de som bandet gav honom. Quincy säger då till Foster, "Är det ditt namn som står där på baksidan utav plattan?". "Ja" säger Foster. Quincy fortsätter, "Om ditt namn ska stå där så måste det var det absolut bästa som du kan göra".
Enligt Foster ska dessa råd ha fått honom att se saker och ting klarare, och hädanefter gjorde Foster enbart projekt som han själv fick sista ordet över.
Det lustiga med hela den här historian är att Average White Band's "Shine" från 1980, som är den plattan som Foster och Quincy sitter och sågar, faktiskt är ett utav Fosters absolut bästa verk enligt min mening. Och trots att låtmaterialet inte alltid når de högsta höjderna, blir Fosters svindlande ljudbild en extrem tillgång för denna platta som hela tiden gränsar mellan funk och riktigt slick Foster-magi. Den fartfyllda öppningslåten "Our Time Has Come" är en klassiker. Likaså samarbetet med Bill Champlin, "For You, For Love" som är en utav genrens snyggaste ballader. "Watcha' Gonna Do For Me", spelades ju som bekant in igen med Chaka Khan i spetsen 1982, men jag skulle säga att AWB's version är snäppet bättre. Definitivt mer slick.
Både Hamish Stuart och Alan Gorrie sjunger fränt och riktigt polerat på de ställen där det behövs, och bandet är riktigt duktiga och enormt tighta. Fosters trademarks finns överallt. Härliga pianoackord, horn, den ploppiga basen, vackra stråkarrangemang, allt finns här samlat för din njutning. Och plattan växer bara med och mer med åren. Kanske så hade Quincy och Foster sagt något annorlunda idag ifall de gav plattan en ny lyssning, vad vet jag. Jag tycker däremot att plattan är ett mästerverk. En av Fosters absoluta höjdpunkter.
Enligt Foster ska dessa råd ha fått honom att se saker och ting klarare, och hädanefter gjorde Foster enbart projekt som han själv fick sista ordet över.
Det lustiga med hela den här historian är att Average White Band's "Shine" från 1980, som är den plattan som Foster och Quincy sitter och sågar, faktiskt är ett utav Fosters absolut bästa verk enligt min mening. Och trots att låtmaterialet inte alltid når de högsta höjderna, blir Fosters svindlande ljudbild en extrem tillgång för denna platta som hela tiden gränsar mellan funk och riktigt slick Foster-magi. Den fartfyllda öppningslåten "Our Time Has Come" är en klassiker. Likaså samarbetet med Bill Champlin, "For You, For Love" som är en utav genrens snyggaste ballader. "Watcha' Gonna Do For Me", spelades ju som bekant in igen med Chaka Khan i spetsen 1982, men jag skulle säga att AWB's version är snäppet bättre. Definitivt mer slick.
Både Hamish Stuart och Alan Gorrie sjunger fränt och riktigt polerat på de ställen där det behövs, och bandet är riktigt duktiga och enormt tighta. Fosters trademarks finns överallt. Härliga pianoackord, horn, den ploppiga basen, vackra stråkarrangemang, allt finns här samlat för din njutning. Och plattan växer bara med och mer med åren. Kanske så hade Quincy och Foster sagt något annorlunda idag ifall de gav plattan en ny lyssning, vad vet jag. Jag tycker däremot att plattan är ett mästerverk. En av Fosters absoluta höjdpunkter.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar