5

5. Gino Vannelli

Brother To Brother (1978 A&M)

Som jag tidigare varit inne på, så är begreppet westcoast ganska svårdefinierat när man granskar det hela noggrannare. Gino Vannelli är ett klart exempel på en svårdefinierad artist. Jag anser dock att Vannelli är en av de tidiga pionjärerna och grundare till musiken som jag skriver om här. I Gino's katalog finns tydliga exempel på låtar som låter typiskt "westcoast", men ända drivs av en "ginovanellitet" (nytt ord?). Gino sjunger med stor passion och med en röst som är out of this league. Hans låtar är fyllda av jazztraditioner och hans arrangemang är kända för sin komplexa rikedom. Gino hade redan efter sitt andra album börjat nosa på vad som skulle bli kallat "westcoast", men det skulle dröja tre album till innan Gino nådde sin topp med albumet "Brother To Brother". Här lyser låtskapandet extra mycket, och Gino's bror Joe bidrar som vanligt med exeptionellt pianospel och ett hjälpande öra med produceringen. På den här skivan medverkar även yngste brodern Ross Vannelli, som förutom att lägga körsång även bidrog med två helt egna låtar, hitlåten "I Just Wanna Stop" och "Love And Emotion". I högen av bra låtar ska vi även nämna "Appaloosa", "The River Must Flow", "Wheels Of Life" och den nästintill episka låten "Brother To Brother". Förrutom det fantastiska elpianot som kännetecknar mycket av Gino's sound förstärktes även "Brother To Brother" med en vass elgitarr som tränger in i ryggmärgen varje gång den hörs. Jag talar självfallet om Carlos Rios enorma inverkan. Här känns varje gitarrsolo som en egen melodi, och det är ofta lika lätt att komma ihåg en låts gitarrsolo som att komma ihåg en sjungen vers. Ska man även gå in på balladerna så finns det inte så mycket att säga. Enormt vackert.. Varje gång jag hör saxsolot i "Feel Like Flying" blir hela ryggen knottrig, och det avtar ju inte direkt när Gino själv, sedan når upp i samma register som saxofonen innan sista refrängen. Här är allt så förbannat vackert att det är svårt att inte känna sig vemodig. "People I Belong To", där Gino sjunger om hans enorma kärlek till sin familj och närmsta vänner, är även den ett stycke musik utanför alla gränser. Gino släppte ett till förträffligt album ett par år senare ("Nightwalker"), men höjderna han nådde med "Brother To Brother" slog han aldrig igen, och knappt inte någon annan heller för den delen.