Bill Champlin

Bill Champlin

Single (1978 Epic)

Om man ska vara riktigt uppriktig så är nog Bill Champlin någon av de mest betydelsefulla artister för denna genre. Champlin kom från Bay Area-scenen och var tillsammans med sitt dåvarande band "Sons Of Champlin" något av de mest efterfrågade banden i San Fransico. Bandet inriktade sig på en slags psykadelisk funk/rock stil, men skiljde sig i mängden då de hade en frontfigur som just Bill Champlin. Men efter åtta ganska snål sålda album (åtminstone av de senare), beslöt sig medlemmarna i bandet för att ta ett break. Champlin som kände sig manad efter en förändring tog sitt pick och pack och drog till Los Angeles. Där livnärde han sig likt många andra som etablerade studiomusiker, och Champlin's fantastiska röst spred sig allt mer och mer tack vare de inhyrda sessionerna som han blev kallad till. Det var någon gång här som Champlin för första gången träffade producenten David Foster som också var i början av sin karriär. Foster och Champlin insåg snabbt att de tillsammans kunde få makalöst liv i nästan varje låt som de skrev ihop, och därför fortsatte det återkommande samarbetet helt naturligt. Under sessionerna av studioalbumet "Single", som var Champlins första soloalbum, lades grunderna till en låt som inom en snar framtid skulle bli en oförglömlig klassiker. Det var Jay Graydon och Foster som samma eftermiddag hade gjort musik till något utöver det vanliga. När Champlins text hamnade på plats hade trion plötsligt skrivit låten "After The Love Is Gone" som manade för stor succé.

-

När Foster av en händelse spelade upp låten för Maurice White från 70-talets succégrupp "Earth, Wind & Fire", ändrades dock de ursprungliga planerna. Maurice delade synen om låtens hitpotential och ville därför ha låten till varje pris på deras nästa album. När Foster antog erbjudandet stod det klart att låten ej kunde medverka på Champlins "Single". Champlin insåg även han, att låten skulle bli en hit för "E,W&F" och höll med Foster om att de skulle ge låten till Maurice istället. Sagt och gjort så blev låten en succé och klev upp till en andra plats på amerikanska topplistan. Champlin som stod utan låten på sin soloplatta hade istället fått med nio andra förstaklassiga låtar på sin nyligen släppta "Single". Plattan blev ett perfekt instrument för Champlin med sitt funkiga men samtidigt radiovänliga sväng. Dock blev det inga höga försäljningar. Men med ett album så välutrustat som "Single", behövde man inte ge upp i första taget. Fyra år senare gjorde Champlin en uppföljare med Foster, "Runaway". Trots att det måste ha verkat omöjligt, så överlistade man föregångaren med något ännu vassare. Men trots potentialen gick även denna platta osedd förbi den stora massan. Det skulle sen dröja yttligare två år till innan bitarna föll på plats. Då var Champlin ny rekryterad sångare i Chicago.

-

För att återkomma till "Single", så vill jag än en gång tipsa om detta tidiga mästerverk. Bland David Fosters alla makalösa produktioner var "Single" ett utav hans första riktigt igenkännande verk, och det skulle förvåna mig ifall han inte hade några av sina mest kreativa dagar då han satt där i producentstolen 1978. "What Good Is Love", öppningsspåret skriven av Jay Graydon är klippt och skuren för Champlin, samt vackra "We Both Tried" där Champlins röst får regera. Annars fylls plattan ut av mästerliga funklåtar i sann westcoastanda. Detta är definitivt ett album att förgylla sin samling med.